Loading...

Follow Nördic Knitting on Feedspot

Continue with Google
Continue with Facebook
or

Valid
När Nördic Knitting mötte Historical Textiles blev resultatet ett späckat avsnitt om mycket historia och ännu mer ull – precis som man vill ha det. Eller hur?

De kunniga kvinnorna bakom Historical Textiles är Maria Neijman och Amica Sundström. Maria är länshemslöjdskonsulent i Stockholm och Amica är 1:a antikvarie för textil på Historiska museet.

Maria Neijman och Amica Sundström från Historical Textiles.

Tillsammans har de företaget Historical Textiles där de erbjuder föreläsningar och kurser i allt från textilhistoria till hur man växtfärgar, broderar och nålbinder. De säljer också material för den som själv vill sy medeltida dräkter och annat historiskt.

Ibland får de också otroligt spännande uppdrag... som att åka till Italien och dokumentera unika gamla textilier som hittats i en trossbotten i ett hus från sent 1400-tal eller tidigt 1500-tal!

Ett smått sensationellt fynd därifrån är den stickade silkesstrumpan med en masktäthet på helt galna 18 m per centimeter (att jämföra med Lettlopi som stickas med 18 m per decimeter). Strumpan är dokumenterad på deras blogg, i detta inlägg.

Men här i Sverige finns också fina fynd, till exempel tvåändssstickade strumpor i ett gravmaterial från Dalarna daterat till 1600-talet som finns på Amicas arbetsplats.

Dock måste vi konstatera att bland textila tekniker är vävningen äldst och störst. När man började göra tråd började man också väva. Den första enkla vävstolen var varptyngd. Att vävning och korgflätning är tekniker som hänger ihop får vi också lära oss.

De pratar fibrer, vad som funnits och vad som fick importeras. Om hur värdefull textilen var. I gamla bouppteckningar står det ofta "Mitt bästa täcke ger jag till..."

Vi spekulerar om varför det inte finns så mycket stickat bevarat. Kan det bero på att det varit så lätt att repa upp och återanvända garn från stickade plagg? Och hur gammal eller ung är stickningen och var kom den ifrån?

Man måste ju i detta sammanhang nämnda den stickande madonnan.


Det här är en detalj från Buxtehudealtaret från början av 1400-talet, motivet kallas populärt "Den stickande madonnan".

Men vi passar också på att fråga om det gamla garnet. Tyngden! Glansen! Hållbarheten!
ALLTSÅ HUR? (som vi har undrat). Vilken tur att Amica och Maria har svaren.

Lyssna här eller i din telefon eller platta.


Read Full Article
  • Show original
  • .
  • Share
  • .
  • Favorite
  • .
  • Email
  • .
  • Add Tags 
Det här kommer att gå till historien som det dyra avsnittet eftersom alla böcker vi recenserar är så bra. Man måste kanske ha alla!

Vi börjar med en bok och ett par häften som handlar om att lappa och laga. För precis som Heléne förutspådde i ett tidigare avsnitt så är det här en trend som bara växer.

Kerstin Neumüller, som är utbildad skräddare, har gjort en både snygg och pedadogisk bok om hur man lappar och lagar olika plagg. Stickning har ett helt eget kapitel. Boken heter Lappat & Lagat.

Utgiven av Natur och kultur

Hemslöjdens förlag har också kommit med två nya teknikhäften på samma tema. Det ena häftet heter Stoppa. 


Och det andra häftet heter Lappa.


De båda författarna Katarina Brieditis och Katarina Evans var tidiga med att återbruka, redan i början av 2000-talet hade de uställningen och projektet Do:Redo.

Häftena har utmärkta, tydliga beskrivningar av hur man ska göra fina och ganska coola lagningar. Man önskar att man hade fler trasiga kläder att fixa med faktiskt....

I Norge har det kommit en strid ström av stickböcker under hösten och våren. Pinnedans innehåller 40 fina mönster i olika svårighetsgrad i tekniken näverstickning – eller kontstrikking som det heter på norska.

Utgiven av Cappelen Damm förlag

Det är två systrar, Mette Hovden och Heidi Eikeland, som gjort boken tillsammans och de har också gjort instruktionsfilmer för att visa hur enkelt det faktiskt är att näversticka. Du hittar filmerna här.

Systrarna Mette och Heidi i sina
fantastiska, näverstickade koftor.

Vill man läsa mer om näverstickning kan man köpa senaste numret av tidningen Hemslöjd där Johanne har skrivit en artikel om den i Norge nästan utrotningshotade tekniken.

Helénes favoritbok är Ruter og lus, retrostrikk frå Salhus Tricotagefabrik. Det är gamla maskinstickningsmönster som nu blivit plagg som ska handstickas. Redaktör för boken har Ann Kristin Ramstrøm varit medan Hanne Dale och Siri Angela Gamborg står för mönstermakeriet.

Utgiven av Museumsforlaget

Heléne älskar alla de grafiska, rutiga och prickiga mönstren.


Johannes favoritbok heter Strikk til alle tider och påminner lite om Solveig Hisdals Dikt i maskor som kom ut på 90-talet. Vackra, kvinnligt formade mönster med blommor, hjärtan, broderier och pärlor.

Utgiven av Cappelen Damm förlag

Inspirationen har Helle Siggerud fått från traditionella textilier, gamla berättelser, allmogekläder och folkdräkter.

Johanne lyckades intervjua Helle under Bergen strikkefestival.

Det finns till och med en kofta som heter Johannes blomsterdröm!

Sist, men inte minst kommer äntligen Erika Åbergs bok som gavs ut i höstas av Semic förlag. Den heter Sticka varmt och mönstrat och är så oerhört fin att vi båda blev förtjusta – vi har till och med kärat ner oss i samma mönster och det händer inte så ofta.

Gotländska garner och inspiration från gamla
gotländska mönster och den gotländska naturen.

Vi har också fått möjlighet att tävla ut ett signerat exemplar av Erikas bok, med ett par extra vykort som Erika också har gjort.

Vill du vara med och tävla om Erikas bok hittar du en fråga du ska svara på här.
 Det finns en intervju med Erika i nya numret att Stickat & sånt också. 

Lyssna på avsnittet här eller i din telefon eller padda. 



PS Vi vill bara lägga till att vi inte tar något ansvar för hur många böcker det här avsnittet resulterar i att man köper...

Read Full Article
  • Show original
  • .
  • Share
  • .
  • Favorite
  • .
  • Email
  • .
  • Add Tags 
Vi börjar med att tipsa om två nya norska böcker – och en gammal. För i vårt västra grannland har man varit flitig på förlagen och släppt massor av nya stickböcker under hösten och vintern. Men så stickar också HÄLFTEN av alla norska kvinnor nu för tiden.

Visst är 50% en imponerande siffra!

För första gången på 30 år kommer en ny bok om norsk stickhistoria ut. Den är skriven av de två oerhört kunniga kvinnorna som driver projektet KRUS i Norge, Ingun Grimstad Klepp och Tone Skårdal Tobiasson.

Kul kuriosa: På bokens framsida är det en bild av en familj klädd i norska tröjor och det lilla barnet är Tone som liten.

Utgiven av Vormedal Forlag.

Den går hyfsat lätt att läsa även för svenskar och det är många bilder på fina, gamla plagg som man blir sugen på att sticka även om det inte finns mönster.

För oss som ständigt är på jakt att få veta mer om historien bakom gamla mönster och sticktraditioner är det här en ovärderlig bok. Tyvärr kan den nog bara beställas från norska webbutiker. Förlaget har en egen shop. Men tänk på att det blir tull och avgifter också.

Nästa bok är egentligen två böcker. Den första gavs ut redan 1929 och är gjord av Annichen Sibbern Bøhn, ett legendariskt namn inom norsk stickning. Hon samlade mönster från hela Norge på sina resor genom landet.

Annichen Sibbern Bøhn

Nu har Wenche Roald, en av de åtta i Vottelauget, fått i uppdrag att göra nya mönster av den snart 100 år gamla boken. Och hon har lyckats fantastiskt bra. Här är Johannes favoritkofta med blommönstret som var med på senaste mysteriemössan.

Rosekoftan
Eskimåtröjan som måste vara en av de första oktröjorna som gjordes ser ut så här: det är Wenche själv till höger på bilden.


Vi har intervjuat Wenche via mejl om arbetet med boken – så kul att få veta mer om hur det känns att få förvalta ett kulturarv. Hon har också en blogg.

Heléne upptäckte att hon har använt många av mönstren från Annichens bok när hon som tonåring ägnade sig åt hönsestrik. Vad sägs om sockor med kärringbården? Bara namnet är ju lockande.

Det blir inte mer rock än så här!

Till boksläppet kom inte bara Annichen Sibbern Bøhns dotter Sidsel utan även Tone Skårdal Tobiasson och Ingun Grimstad Klepp som skrivit ett kapitel om Annichen i Wenches bok.


Wenches bok finns att beställa från svensk nätbokhandel, den heter Inspirerende norske strikkemønstre. Och på köpet får man ett fint nytryck av Annichens Sibbern Bøhns bok, den ligger i en ficka längst bak i boken som en liten överraskning.



Vill du höra vad som var det mest överaskande som Ingun Grimstad Klepp och Tone Tobiasson upptäckte när de skulle skriva ny norsk stickhistoria?
Är du nyfiken på historien bakom Eskimåtröjan med det kanske första stickade okmönstret? Lyssna på podden här eller i din telefon.

Sist i avsnittet finns en inspelad intervju med Ingun och Tone som Johanne gjorde under Bergen Strikkefestival i höstas.

Read Full Article
  • Show original
  • .
  • Share
  • .
  • Favorite
  • .
  • Email
  • .
  • Add Tags 
Carina håller upp "fula vanten",

Vi har träffat Värmlands mesta vantsamlare, hemslöjdskonsulenten Carina Olsson.
Hon har 400 (!) vantar i sin privata vantsamling och har gjort det till sin uppgift att rädda gamla vantar med ovanliga mönster undan förgängelsen.

Carina är som en nu levande version av Hermanna Stengård som gjorde samma välgärning på Gotland i början av 1900-talet.

Hon tog med sig valda delar av sin vantsamling för att visa och berätta för Nördic Knittings alla lyssnare.

Ett älskat vantmönster i Värmland

Det här är ett par vantar med mönstret som kallas Värmlandsros – i Värmland. Som vi tidigare nämnt på denna blogg så har detta mönster andra namn på andra ställen i Sverige.

Vanten till höger har en mudd med någon typ av kavelfrans som lossnar om man drar i garntåtarna. Och så bra det är att sticka in årtal som på vanten till vänster, så man kan datera den med säkerhet.

Varsågod att kika in...

Dalbyvantarna är också typiska för Värmland, men de är inte stickade utan nålbundna. De får dock dispens att vara med i denna stickpodd eftersom de är så vackra. Dalbyvanten kallas också för "Ally McBeal"vanten.

Den högra vanten är nålbunden, den vänstra
är tvåändsstickad och vänd ut och in.




Carina berättar att man tvåändsstickade vantar i Värmland som vändes ut och in för att se ut som om de vore nålbundna. Ty de nålbundna hade högre status för de tog längre tid att göra.

Ganska likt nålbundna vantar faktiskt.

Det saknas inte heller en kragvante i samlingen. Med fint broderi och en fin förbättring: en innermudd som gör att det inte blir kallt om handlederna.

Snygg men lite kall.

Stickare har i alla tider verkligen ansträngt sig för att komma på smarta lösningar. Och lyckats! Originalvanten är från 1700-talet.

Ta da! Nu med varm mudd.

Ett annat bra knep för att få extra varma vantar är att lägga till flossa på insidan. Det blir fina prickar på utsidan också.



Så här ser insidan ut när flossan tovar ihop sig lite. Detta vantmönster är invandrat från Finland till Värmland.

Det är alltid kul att få se insidan eller hur?

Och någon kanske känner igen den här vanten dekorerad med Ekshärads gravkors, en liknande var med i Icakurirens bok 100 vantar som kom ut på 80-talet.


En annan ortsvante är denna Sillbodalsvante, som är ganska ny – årtalet 1517 till trots. Den är gjord till invigningen av en garnbutik på 2000-talet.

 


Bilvantarna från Sunne har ett mönster som också kallats för kottmönstret. För det ser ut som kottar. Men...


Vanten i mitten är bilvanten med kottmönstret.

... det visade sig att det egentligen är ett typiskt mönster från Hedmark, kunde Carinas norska vänner berätta.

Men mest värmländska av alla är de näverstickade vantarna. Den till höger är en arbetsvante. Vanten till vänster är mer finvante. Sådana stickas fortfarande för fullt i Värmland.

Näverstickningen kom med de finska invandrarna från Savolax som slog sig ner i de värmländska skogarna på 1500-1600-talet.



Och vill man veta mer om just näverstickning ska man passa på att köpa nya numret av tidningen Hemslöjd – för Johanne har skrivit en hel artikel om just denna intressanta stickteknik, som numera oftare kallas för entrelac. Det är förstås Carina Olsson som bistått med en massa kunskap, så hon är också med i reportaget.


Horisontellt stickad tumme.
Men vi avslutar med den "fula" vanten som har den mest ergonomiskt stickade tumme man kan tänka sig. Vilken genial konstruktion. Visst, den ser lite felstickad ut, men prova den.


De bästa vantarna Carina har.
Alltså – hur skön?! Det var Carinas farfars vantar.

Vill du veta vad Carina har för knep för att få byta till sig särskilt intressanta vantar?
Då ska du lyssna på poddavsnittet med Carina Olsson.


Read Full Article
  • Show original
  • .
  • Share
  • .
  • Favorite
  • .
  • Email
  • .
  • Add Tags 

Pricken över i på din mössa blir förstås en rund och tät garnboll.

Irene Lundells fina färdiga mysteriemössa.

Det klassiska sättet att göra en garnboll är med två cirklar av kartong.

Numera finns också flera olika modeller av så kallade pom pom makers.

Hur du än väljer att göra din boll ska du inte glömma det viktigaste; håll den över kokande vatten så att ullgarnet öppnar sig och bollen blir tät och fyllig. När den svalnat och inte längre är fuktig kan du jämna till den, eller klippa ned den, med en liten vass sax.

Använd tråden du knöt ihop bollen med att fästa den på toppen av mössan. Drag ned den ordentligt så den ligger fast mot mössan och inte "vippar runt". Fäst genom att knyta och fästa tråden på insidan av mössan. Lämna gärna en bit så att du ser var du fäst - kan vara bra om du vill ta bort bollen.
Read Full Article
  • Show original
  • .
  • Share
  • .
  • Favorite
  • .
  • Email
  • .
  • Add Tags 

Den dyrabara jackan användes tills den knappt höll ihop längre.
Det sista mönstret som kröner årets mysteriemössa finns bara i Halland. Det är en nejlika som kommer från en jacka från Årstad, stickad på mitten av 1700-talet. På den tiden var denna sortens blommönster högsta mode.
Nu finns den en gång i tiden så dyrbara jackan på Nordiska museet i Stockholm och för några år sedan visades den upp under ett stick-café.
Lagningarna är nästan lika intressanta som själva mönstret – jackan måste ha varit en sådan dyrgrip att den har använts och lappats tills den inte längre gått att hålla ihop. Och att man då ändå förstod att skänka den till museet så att den blev bevarad till eftervärlden är något vi kan vara tacksamma över.
Nya nejlikor på gång.

Vår kompis Ivar Asplund håller på och stickar en kopia av 1700-talsjackan som ser ut att bli lika fin som originalet.

Det stickades nejlikor även i Hälsingland, men de skiljer sig rätt mycket från den halländska genom att vara mer stiliserade.
Kvinnotröja från Alfta.
Britt-Marie Christoffersson hade med flera fina nejlikemönster i sin bok Svenska tröjor från 80-talet och på hennes utställning på Östergötlands ullspinneri i somras kunde man se uppstickade provlappar från boken.

Manströja från Ovanåker
Troligtvis kommer inspirationen från damastvävda dukar med nejlikemönster. Det är vanligt att mönster använts i olika textila tekniker och lånats från vävning och broderi till stickningen.

Nu är snart mössan klar, men låt oss bara återvända till det första mönstret på mössdelen – den som kallas kaffebönan i Norrbotten och Fyrklövern på Gotland.

För när Heléne och jag var i Tallinn på hantverksmarknaden köpte jag ett par (alldeles för billiga) mönsterstickade herrvantar – med mönster av just kaffebönor/fyrklöver.

Och i boken Estonian Knitting – traditions and techniques fanns samma mönster med – och på estniska heter mönstret bönblomma! (ja, översatt till svenska förstås). Även namnet tyder ju på att det kan finnas en koppling till mönstret i Norrbotten, enligt min högst ovetenskapliga uppfattning.

Nu slutar vår Magical Mystery Tour runt Sverige i jakt på traditionella stickmönster. Det fanns förstås fler mönster man skulle ha velat ha med, men mössan blev ju ganska stor ändå.

Nästa gång stickar vi en onepiece i stället!

PS Det verkar som om det kan vara svårt att lämna kommentarer här på bloggen. Då kan man i stället använda vår Facebooksida eller våra instagramkonton: borntoknit och entill
Read Full Article
  • Show original
  • .
  • Share
  • .
  • Favorite
  • .
  • Email
  • .
  • Add Tags 

Så här ser mössan ut när del 3 är klar. Hoppas att allt har gått bra hittills.

Del 4 tar oss tillbaka till Gotland och den fina boken som Hermanna Stengård gjorde med gamla mönster. Blomman denna gång är en akvileja som används på en halsduk som bård. Resten av halsduken är patentstickad, men Hermanna kallar tekniken för engelsk stickning.

Under bården anges det att akvilejan kan vara från 1700-talet – vilket känns lite extra kittlande eller hur?

Men den finns också i Dalarna – både på en bit av en gammal dräktärm och som omslagsbild på boken Tvåändsstickat som figurerade redan i förra delen.


I Dalarna har den lilla akvilejan förstås tvåändsstickats, men på Gotland var det antagligen vanlig flerfärgsstickning.

Bläddrar man vidare i tvåändsstickningsboken dyker en gammal bekant upp – Karin Kahnlund som vi intervjuat tidigare i podden (avsnitt 69). Karin är ju en expert på just tvåändsstickning.

Och när vi var i Dalarna förra sommaren dök akvilejan också upp på ett fragment av en tröjärm. Se vilket fint mönster där blomman är inritad i en hjärtform och har stickats åt olika håll.


Tröjärmen tillhör Anna-Karin Jobs Arnberg som har en stor textil samling som hon visar delar av vid olika tillfällen – till exempel om man går kurs för henne och Karin i tvåändsstickning och påsöm (broderierna på de blommiga jackorna som ingår i Dala-Floda-dräkten).


Även Anna-Karin har vi intervjuat tidigare då hon berättade om hur en gammal vante på Dalarnas museum i Falun, där hon jobbar, fått en ny datering och blivit ännu äldre (avsnitt 58).

En gissning är att akvilejan ursprungligen har varit ett broderimönster som funnits med på något mönsterark tryckt i Tyskland (för där fanns många tryckerier) och som sedan har spridits hela vägen upp till Sverige.

Nu på del 4 av mysteriemössan är det också hög tid att börja med hoptagningarna. Och återigen tycker vi att man ska göra en centrerad dubbel överdragshoptagning eftersom det blir extra fint!

Tidigare år har det varit några som haft svårt att få till den rätt, men här finns en bra sida med både film och bilder som visar hur man ska göra.

Så lycka till med stickningen och skriv gärna frågor i kommentarerna om problem uppstår. Det kan hända att vi tar lite ledigt kring tolvslaget på nyårsafton och då kan svaren kanske dröja till nästa dag.
Då kommer också den femte och sista delen!
Read Full Article
  • Show original
  • .
  • Share
  • .
  • Favorite
  • .
  • Email
  • .
  • Add Tags 
Nu blir det faktiskt Nördic Nitti när vi publicerar vårt 90:e avsnitt! Det är dessutom extra långt och  passar perfekt att sticka till. Och inspireras av! För nu ska ni också få träffa Maria Gustavsson aka Mikumaria och hennes fantastiska KASAM-kofta.

Maria Gustafsson
Tidigare i höstas mötte vi Maria när hon var i Stockholm. Det blev ett långt och härligt samtal om många och viktiga saker med utgångspunkt i den stickade koftan. Mening, mod, livet, stickningen, konsten och nästan allting!






Orden på koftan har utgångspunkt i beteendevetenskapen och KASAM står för "känsla av sammanhang, begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet". Här kan du följa framväxten av KASAM-koftan i Marias projektgalleri på Ravelry.

KASAM är en förkortning för "känsla av sammanhang" som myntades av Aaron Antonovsky.

Maria heter @mikumaria på Instagram där hon är mest aktiv. Under taggen #mikumaria_stickar kan vi följa Marias stickliv och det hon delar med oss.

Just nu är Maria student på Stenebyskolan Textil: Konst och Design.

Annat som nämns i avsnittet är

Sticka själv!
Maria uppmanar alla som vill sticka sin egen kofta att "Bara gör det!" Vi är alla välkomna att influeras och inspireras av hennes stickade kofta.


Vilka ord skulle du sticka på din kofta? Fundera på det medan du lyssnar på det här extra långa och härliga avsnittet med Maria Mikumaria Gustavsson!



Read Full Article
  • Show original
  • .
  • Share
  • .
  • Favorite
  • .
  • Email
  • .
  • Add Tags 
Nu lämnar vi Hälsingland och Gotland för att bege oss vidare till Dalarna och Öland. Men Norrbotten får följa med även i denna del av mönstret.

Så här ser mössan ut so far.

För när Erika Nordvall-Falck var på Nordiska museets stickcafé för några år sedan och visade en del av sin vantsamling från Norrbotten hade hon med sig den speciella Porjusvanten med mönster av en stor fin blomma, som ibland stickas i två olika färger som här.

En riktig färgälskare måste ha
stickat detta mönster.



Men det finns vantar där blomman är stickad i bara en färg och det blir förstås bra det också.

Från Erikas miniuställning på Nordiska museet
som bara varade en kväll.

Men så snygga, enkla och lättstickade mönster brukar man sällan vara ensam om att använda. De har en tendens att sprida sig i världen.

Så den här blomman hittar man också på Öland. Även där på en vante.


Detta mönster kommer från en stickbok publicerad 1924 och gjord av Anna Petersson-Berg.

Kan det vara den första svenska stickboken? Jag har i alla fall inte hittat någon äldre.

Boken heter Mönsterstickning

Anna Peterson-Berg har samlat ihop mönsterstickade vantar från många olika landskap. Och det visade sig att jag hade fel när jag sa att vi skulle lämna Hälsingland. För den fina blomman finns faktiskt även på en vante från Hälsingland i denna bok. Och vilken underbar vante!

Ibland är det kul att ha fel

Ett nyårslöfte får bli att ta reda på mer om denna Anna Petersson-Berg.

Och det fina blommönstret går självklart att hitta på lettiska vantar. Ni trodde väl inget annat. Jag har fotograferat av bilden från den stora lettiska "vantbibeln" Latviesa Cimdi av Maruta Grasmane.

Vår blomma på lettiska vantar.

På Shetland har man låtit blomman ingå i en bård till ett Fair Isle-mönster och det blir man genast lite sugen på att sticka eller hur?


Det finns med i den här lilla pärlan till häfte med en samling gamla  Fair Isle-diagram. En skattkista att ösa ur för den som vill sätta ihop sina egna mönster.


Men för att få med så många mönster som möjligt så klämde jag också in en annan söt, liten blomma från en ärm på en Gagnef-jacka.

Den söta blomman hittade jag i boken Tvåändsstickning av Birgitta Dandanell, Ulla Danielsson och Kerstin Ankert. Också det ett bra boktips för alla som inte hunnit tröttna på långsam och krånglig stickning och vill läsa lite mer stickhistoria.

Alltså – hur söt?!

Den påminner mycket om blommor jag sett som Selbumönster på vantar från Norge men har inte lyckats hitta någon som är exakt likadan  – bara några som är ganska lika. Kolla, till exempel, i den stora boken Selbuvotter.

Medan jag höll på och letade mönster kollade jag igenom alla mina bilder på dräktjackor från Dala-Floda som jag tagit och se vad jag upptäckte då!


Här har blomman fått lite blad också.

Inte mindre än två olika varianter av den första blomman som är med i del 3. Vilket sammanträffande.


Och här är bladen ännu snirkligare.

Lycka till med stickningen och håll koll på mönstret noga nu, för det är lätt att man blandar ihop de båda blommönstren (gissa hur jag vet det som Heléne brukar säga.)

Lämna gärna en kommentar om du vill fråga något så svarar vi så snabbt vi hinner!
Del 4 kommer den 30 december.
Read Full Article
  • Show original
  • .
  • Share
  • .
  • Favorite
  • .
  • Email
  • .
  • Add Tags 

Separate tags by commas
To access this feature, please upgrade your account.
Start your free month
Free Preview